Poetic tragedy

Orkar snart inte vara den som inte lyckas längre.
Känner mig som ett pucko.
Varje gång.

I och för sig så visste jag ju.
Men ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0