Let's shape up!

Illamåendet står mig upp i halsen. Antingen har jag ätit för mycket, eller så är det för att jag är lite orolig för min kära bror som är ute o partajar, han har ju för tusan gått ur 9an idag! Grattis till honom minsann. Hur som helst, jag tror att anledningen till att jag fortfarande är vaken trots att jag är väldigt trött är för att se till att han kommer hem, haha. Hönssyster, finns det något som heter så? Jag är det iaf. Söta snälla Robban. När jag prata med honom förut lät han lite onykter och sa lite ledset att han inte fått hångla än. Det kommer, sa jag. Han är ju världens finaste, bästaste killen. Okej, en timma senare är jag tillbaka i min säng och kan nu sova, för Robban är hemma efter att jag hämtat honom. Haha, spännande! Men ja, vi alla har väl varit 15 :). God natt!

Håller på att städa mitt rum, rensa bokhyllan osv. Har ett ställe där mina halsband och armband ligger, jag har fått vartenda ett och alla har därför en historia o ett minne med sig. Ett armband stack ut lite extra idag. Ett med genomskinliga pärlor, några med lite orange i. Bar det väldigt ofta förut. Idag är det trasigt, men det ligger fortfarande kvar på hyllan, det är för fint för att kasta...

Hade en grej jag tänkte skriva här, men eftersom det inte går att göra blankrader av någon jäkla anledning så vill jag inte skriva det. En låttext. Så det så. Förresten så åker jag och min bättre hälft till Turkiet på lördag, sug på den ni!

Jag har ett problem. Ett ganska stort, på ett sätt livsavgörande, beslut att fatta. När jag började jobba som gruppchef i februari sa dom till oss att vi skulle bli sergeanter vid gbs:ens slut. Sen vart det ändrat, vi skulle inte alls bli det. Ytterligare några månader senare fick vi reda på att vi visst skulle bli det. 16 st skulle bli det. Problemet var att vi var 18. 1 person var redan klar som korpral eftersom hon slutar till hösten. Helt plötsligt var det bara en som bara är korpral. Beskedet skulle komma fredag v. 21. Det kom onsdag v.22. Jag och en till kommer inte bli befodrade till sergeanter. Redan där hade jag två frågetecken. Det första, varför är vi två (tre), och det andra varför jag? Tydligen är jag inte redo att vara gruppchef, inte mogen för det. Nähä, varför blev jag anställd som det från början då? Vad gör mig mindre mogen än de andra? Typ den korpralen som blev anmäld av mina soldater för otroligt barnsligt beteende, är den personen mer mogen? Har lust att slänga upp mina feedback-lappar från soldaterna i ansiktet på mina chefer, och speciellt dom där det står att "du är en av de två bästa korpralerna". In your face. Sen det där med att vi är två som inte blir sergeanter (förutom hon som redan var klar), då blir det ju bara 15 sergeanter på 16 platser? Ryktet går om att en nyanställt kommer hit till hösten, och tanken är väl då att han blir sergeant på någon av plutonerna. Han tar vårat jobb. Tack. Nu till mitt dilemma. Jag vill inte jobba kvar. Jag vill jobba kvar om jag får byta chef. Jag vill inte lämna sthlm längre. Eller snarare, jag vill inte lämna mina vänner. Men ja, varför ska jag jobba kvar på ett jobb där jag ogillar min chef och tydligen inte är lämpad för uppgiften jag är anställd för? Varför?