I told her that i would never run away, but let me go
Jag vet. Jag är värdelös på att höra av mig, till alla förutom en. Jag vet det. Det ni inte vet är att jag varit sjukt stressad ett bra tag nu. Magkatarren kom i slutet av min stress-period. Nu är jag hemma, försöker få tillbaka mitt minne. Jag hade bra minne, nu är det sönder-stressad och jag glömmer saker HELA tiden. Vart jag lagt nycklarna. Mobilen. Laddaren. Plånboken. Saker som jag aldrig någonsin glömde förut. Okej att jag var virrig, men jag åkte aldrig hemifrån utan plånboken,mobilen eller nyklar. Nu händer det titt som tätt. På grund av stress. Egentligen kanske jag inte borde smsa med någon? Du smsar ju bara med P i alla fall. Jag vet att du tänker så. Det kanske är så. Jag erkänner att jag skäms, för att det blivit så. Jag har blivit en sådan person som jag lovade mig själv att aldrig bli. Så som du var. Det är ombytta roller nu, har du tänkt på det? Hoppas bara att vi klarar av att anstränga oss så pass att vi tar oss igenom det här.
Kommentarer
Postat av: Alex
Jag ska börja messa med dig, darling ;)
Trackback