Let's shape up!

Jag vaknade kvart i tre idag. Så länge har jag nog inte sovit på flera år, herrejesus. Det var skönt. Jag höll på att bryta ihop igår. Jag gjorde det lite. Tills jag sa åt mig själv att jag skulle snora ner kudden om jag fortsatte gråta.


Snart ska Danne ringa mig.

När jag låg och funderade på mitt liv igår, kom jag fram till att jag älskar förr. Jag har alltid gjort det. När jag var liten ville jag leva på stenåldern eller medeltiden, så jag fick göra knivar av flintasten, laga mat över öppen eld, klä mig så jävla enkelt. Allt. Nu vill jag inte gå lika långt bak i tiden. Tio år skulle räcka. En mamma. Det bästa landet i världen, Södra Finnö. Den bästa släkten i världen, utan massa bråk och skit. Världens finaste brygga, helt lagom sliten och lagom högt till vattnet, inte en brygga som rasat och ligger i vattnet. En lagårdsplan med kortklippt gräs, fotbollar, basketkorg, ett kubb, cyklar. Ett år en häst som gick omkring där.  Inte en meter högt gräs och tusen miljoner fästingar. Ett gärde med racing-spår i efter go-carten. Ett år två hästar som gick omkring där. En vinter racing-spår efter snöskotern och ett par skidor efter den. Nu bara ett gärde.

Nu gråter jag igen. Så dags att sluta.

jag hatar det här