there's only us, there's only this
forget regret,
or life is yours to miss
no other road,
no other way,
no day but today
Sitter och lyssnar på RENT-soundtracks. Ska nog se filmen i helgen när jag är hundvakt tror jag, den är så himla bra!
Nu tänkte jag berätta om min allra bästa vän från när jag var liten. Martina. Vi lekte så ofta vi kunde, vi bodde ju på samma gata liksom, vi bodde i samma värld. Fina Tallebo, där vi bråkade med Anna och Jennifer på lekplatsen, där vi stoppade in våra hamstrar under tröjorna och kände dem springa omkring på våra magar. Där vi la pussel och spelade memory... Hon flyttade från min värld på Tallebovägen när jag var 6 år, hon var 7. Hennes pappa hade fått ett nytt jobb och de skulle flytta.
In till stan? Det gör inget, vi kan leka ändå.
Nej, till skåne.
Vad är skåne?
Ett helt annat landskap, längst ner i Sverige.
När jag gick hem den dagen grät jag. När jag kom hem, la jag mig i sängen och grät. Mamma frågade vad som stod på. Martina ska flytta, grät jag. Sen fick jag en kram.
Dagen efter var hon borta. Jag skulle inte få leka med min vän igen, någonsin. Några veckor, kanske några månader, efter fick jag ett brev, från skåne. Martina skrev till mig, och vi brevväxlade några gånger. Jag var väldigt dålig på att svara, jag tror det är mitt fel att vi slutade växla brev med varandra.
Hur som hels, varför berättar jag det här?
Jo. Imorse när jag loggade in på facebook hade jag ett meddelande, det började med "Emma Denise Lekander?" och sen fortsatte med "Norrköping? Tallebovägen? Gula huset ovanför backen?". Avsändaren, var ingen mindre än min bästa vän från när jag var liten, Martina. Idag är jag så himla barnsligt glad.
Bild från ett av mina kollage jag har på väggen hemma, Jag och Martina spelar flinta-Lotto :D
or life is yours to miss
no other road,
no other way,
no day but today
Sitter och lyssnar på RENT-soundtracks. Ska nog se filmen i helgen när jag är hundvakt tror jag, den är så himla bra!
Nu tänkte jag berätta om min allra bästa vän från när jag var liten. Martina. Vi lekte så ofta vi kunde, vi bodde ju på samma gata liksom, vi bodde i samma värld. Fina Tallebo, där vi bråkade med Anna och Jennifer på lekplatsen, där vi stoppade in våra hamstrar under tröjorna och kände dem springa omkring på våra magar. Där vi la pussel och spelade memory... Hon flyttade från min värld på Tallebovägen när jag var 6 år, hon var 7. Hennes pappa hade fått ett nytt jobb och de skulle flytta.
In till stan? Det gör inget, vi kan leka ändå.
Nej, till skåne.
Vad är skåne?
Ett helt annat landskap, längst ner i Sverige.
När jag gick hem den dagen grät jag. När jag kom hem, la jag mig i sängen och grät. Mamma frågade vad som stod på. Martina ska flytta, grät jag. Sen fick jag en kram.
Dagen efter var hon borta. Jag skulle inte få leka med min vän igen, någonsin. Några veckor, kanske några månader, efter fick jag ett brev, från skåne. Martina skrev till mig, och vi brevväxlade några gånger. Jag var väldigt dålig på att svara, jag tror det är mitt fel att vi slutade växla brev med varandra.
Hur som hels, varför berättar jag det här?
Jo. Imorse när jag loggade in på facebook hade jag ett meddelande, det började med "Emma Denise Lekander?" och sen fortsatte med "Norrköping? Tallebovägen? Gula huset ovanför backen?". Avsändaren, var ingen mindre än min bästa vän från när jag var liten, Martina. Idag är jag så himla barnsligt glad.
Bild från ett av mina kollage jag har på väggen hemma, Jag och Martina spelar flinta-Lotto :DKommentarer
Postat av: anna
på allvar jag kommer inte ihåg att vi bråka :P
Trackback
